Mänskliga rättigheter

Mänskliga rättigheter grundar sig på idén om att alla människor har rättigheter som är lika för alla. Efter andra världskriget bestämde sig 51 länder 1945 för att skapa Förenta nationerna (FN), för att förhindra krig i framtiden och för att skydda varje människas rättigheter.

Regeringsformen om diskriminering Ur regeringsformen: "Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person."

FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna

FN presenterade den så kallade förklaringen om de mänskliga rättigheterna 1948. Den innehåller totalt 30 bestämmelser som kallas artiklar och säger att alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter, och har rätt till ett liv fritt från våld.

Jämställdhet mellan könen

Sveriges politik för jämställdhet innebär att kvinnor och män ska ha samma rättigheter och skyldigheter och lika mycket makt att påverka samhället och sina egna liv.

Könsrelaterat våld och förtryck

Våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck är brottsligt enligt svensk lag. Hedersrelaterat våld innebär att en familj eller grupp försöker kontrollera hur människor inom familjen eller gruppen beter sig — det kan handla om fysiskt våld, psykisk press eller sociala hot, och riktas inte bara mot kvinnor och flickor utan även pojkar, män och hbtqi-personer.

Samtyckeslagen Sverige har en samtyckeslag som innebär att den som vill ha sex med en person måste försäkra sig om att den andra personen deltar frivilligt. Det gäller även när personerna är gifta.

Sexköpslagen I Sverige är det olagligt att köpa sex. Personen som köper sex kan straffas, men inte den som säljer det — lagen riktar straffet mot köparen för att markera att det inte är acceptabelt att utnyttja någon sexuellt mot betalning.

Barns rättigheter

FN har kommit överens om en konvention om barns rättigheter. Barnkonventionen ska skydda alla barns mänskliga rättigheter, och är lag i Sverige sedan 2020. Myndigheter, domstolar, kommuner och regioner ska tillämpa barnkonventionen — till exempel ska politiker och myndigheter fråga barn vad de tycker innan de bestämmer något som påverkar barnen, och domstolen ska fråga barnet vad det vill om föräldrar skiljs och inte är överens om var barnet ska bo.

Minoriteters rättigheter

Sverige ger särskilt skydd till vissa minoritetsgrupper. År 2000 erkände Sverige judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar som nationella minoriteter. De nationella minoriteterna har rätt att använda sina minoritetsspråk — jiddisch, romani chib, samiska, finska och meänkieli — i myndighetskontakter, i förskola och i äldreomsorg.

Samer som urfolk Samerna är ett erkänt urfolk med en långvarig och stark relation till Sápmi, ett landområde som sträcker sig över Sverige, Norge, Finland och Ryssland. Som urfolk har samerna särskilda rättigheter kopplade till mark och naturresurser i svenska Sápmi, och ett eget folkvalt parlament — Sametinget — som representerar den samiska befolkningen i frågor som rör språk, kultur och identitet. Sametinget är ett rådgivande organ som även har vissa myndighetsuppgifter.

Hbtqi-personers rättigheter

Hbtqi är ett samlingsnamn för homosexuella, bisexuella, transpersoner, queera och intersexpersoner — människor med annan könsidentitet eller sexualitet än majoriteten. I Sverige är diskriminering på grund av sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck förbjudet enligt diskrimineringslagen, och rätten att leva med vem man vill är skyddad i lag.

Personer med funktionsnedsättning kan möta hinder eller riskera diskriminering i samhället. Därför finns det lagar i Sverige som ska skydda dem från att bli diskriminerade, och lagar för att ge personer med funktionsnedsättning möjlighet att delta i samhället på jämlika villkor.

Arbetet mot diskriminering

Diskrimineringsombudsmannen (DO) DO är en statlig myndighet som arbetar för allas lika rättigheter och möjligheter, och ser till att diskrimineringslagen följs. Enligt lagen är det förbjudet för företag och organisationer att behandla människor sämre än andra på grund av kön, könsidentitet eller könsuttryck, religion eller annan tro, ålder, etnisk tillhörighet, funktionsnedsättning eller sexuell läggning. Arbetsplatser och skolor ska arbeta med aktiva åtgärder mot diskriminering.

Hatbrott Om någon begår ett brott mot en person för att personen tillhör en viss grupp kallas det för hatbrott. Gärningspersonen får ett strängare straff om brottet har ett hatbrottsmotiv.